Första inlägget - vem är jag egentligen?

Chris Crib Creations & Co.

Från Hagfors till Uppsala : en queer arbetarunges äventyr!

PATIENT ZERO:
Då är det dags, idag är dag 0 i mitt nya liv; mitt liv som bloggare. Känner mig spänd, vad ska jag skriva? Är det någon som kommer att vilja läsa om mig? Svaret är enkelt, jag skriver om mig, om mitt liv, vad jag gör och tänker - helt ocensurerat, det blir enklast så. Här tar av mig alla masker och låter mina nakna, ärliga tankar komma fram. Masker, ja. De behövs när man lever med kronisk smärta och att använda dem då och då kan kännas lika bekvämt som att byta från jeans till sköna, slitna mysbyxor. Jokern i Batman har en glad och en ledsen sida men riktigt så bipolär är inte jag, mina masker är fler. Ibland känns det som att varje situation i livet behöver en osynlig beklädnad, fast numera får mina falska persona stanna kvar bland de skitiga kläderna i garderoben så ofta som möjligt. Skriver inte mina memoarer, börjar inte från början och återger exakt vem jag är och vad jag gjort - det blir istället en "dagbok" med djupdykningar lite varstans!


Idag..
Vaknar jag 11 på förmiddagen, har ont som fan, hittar ett glas vatten snabbt, och med brusande Bamyl sköljer jag ner Voxra, lägger buprenorfin under tungan och dagen kan börja. Första dagen som bloggare så vi börjar från början - tonåren i Hagfors blir väl bra?

Minnen...
Maj 1986, det är marknad i Hagfors och traditionsenligt karnevalståg runt staden, en glad och trevlig stämning men.. Tivolit hade satt upp sina karuseller och andra attraktioner på parkeringen vid Polishuset och Skattmasen. Jag hade på mig min fina, gula kostym köpt på Våra Kläder och svartvitt färgat hår, kände mig vacker, nästan snygg! Men, POW, SMOCK, en fet smäll från XXX i moppegänget, smak av metalliskt blod och salta tårar och unge herr Karlsson rättade in sig i ledet. Det blev Lyle&Scott-tröja från Norbergs, jympadojjor och blekta jeans som alla andra. Anmälan? Nej, händelser som dessa var helt okej, nästan normala på den tiden, varken vakter eller snutar brydde sig. Sedan dess, efter smällarna vid chokladhjulet framför Fucking Jävla Snuthuset, är det ett monster som möter mina ögon i spegeln. (Men, jag ser tillbaka på min barndom med glädje, underbara föräldrar, syster och vänner i världens vackraste natur.)

Wannabeekonstnär:
Jag målar i akryl, akvarell och blandar egna radioaktiva neonfärger, mer om detta kommer, jag lovar! Tavlan "Goodbye Kitty" får räcka för idag.

Alkemist:
Blandar också till mina egna ansiktskrämer. Varför? Because I'm worth it!

Reality check:
"Snap back to reality, oh there goes gravity" rappar Eminem; verkligheten kallar på Kantorsgatan. Ett brev måste postas så jag trotsar regnet och tar en långpromenad, en varm dusch efteråt och smörjer sedan in min egentillverkade hyaluronsyre-gel i ansiktet. Odjuret ser mig fortfarande i ögonen...

Oj..
Det var inte meningen att beskriva mig så negativt! Jag är en glad kille för det mesta vilket kommande inlägg ska visa - men jag behövde lägga grunden någonstans. Presentation och detaljer kommer, jag lovar, men kanske inte helt linjärt. Ha överseende med att layouten är helt värdelös, det är något som skall åtgärdas!

- "Goodbye Kitty"

Vi hörs snart!